18 februari

Det har verkligen varit massa som har hänt.. å de e väldigt mycket hoppande känslor upp å ner. =/
Vet inte alls hur de kommer sluta.. eller vart jag står. Så de e så jobbigt.. =(
Jag har ändå tagit mig igenom de värsta. De är över.. men de verkar bara fortsätta me massa "problem" iaf. Vilket e riktigt påfrästande.
Jag vill finnas där å stötta, men jag behöver med stöd om jag ska klara gå igenom detta. Menar de e så jäkla tufft för mig me. Vill bara skita i hela livet å gråta!
Har ni känt de så nån gång? Inget e roligt, känner inte för att gå upp ur sängen ens. Känner att de inte finns nån utväg...=( Man bara känner sig så nere å ledsen men det är ingen som förstår de.
Säger bara de.. vilken tur att jag har Jessie. Han hjälper mig faktiskt väldigt mycket. Fast han inte kan svara mig.. så finns han där me sin värma hela tiden. Han sviker inte mig en sekund! Älskar honom!!!

Jaja svårt att förstå de jag skriver. Men kan inte ge er nån info då allt e lite komplicerat.

Pussåkram